Mitt första inlägg på denna blogg och förhoppningsvis blir det inte mitt sista. Det är många tankar som snurrar, många känslor som rusar genom min kropp och mycket som måste planeras på sådan kort tid. Min kropp utvecklas allt mer för varje dag som går och jag kan känna hur mitt sätt att tänka förändras för varje dag som går. Allt till det bättre, till det mer mognare.

Min kropp börjar komma in i rollen som den sedan kommer förbli i, att vara mamma. 

Känslan får min kropp att pirra av rus men samtidigt får den mig att bli livrädd, allt på samma gång. Är jag verkligen redo för vad som kommer att hända?

 

Jag fick inte så mycket till val. Upptäcker man att man är gravid i 6:e månaden så vad har man egentligen för val? Jag minns hur mycket jag grät den första natten efter att jag plussat på graviditetstestet. Hur många tankar som for genom mitt huvud och hur otroligt rädd och ensam jag kände mig trots den lilla krabat som fortsatte att växa i min mage. 

 

Livet blir inte som man har tänkt ... Och så sant som det är sagt. Det är så otroligt mycket jag önskat att få göra, platser att besöka, länder att upptäcka innan jag skaffade barn. Alltid hade man den där 'prinsessdrömmen' i bakhuvudet om att man skulle få möta sin prins en vacker, stadja sig med hus och liknande innan man skaffade barn. Drömmar som inte blir till verklighet, iallafall inte för mig. 

 

Den lilla krabat som växer i min mage, som för varje dag blir större och större har redan fått mig på fall. Man drömmer, längtar och man tänker hur det kommer bli, man ser fram emot saker med sin framtida son/dotter.